Det flippade klassrummet är inte "revolutionerande"

Ytterligare "kritik" dyker upp i flödet. Den här gången från Pernille Ripp. Tankarna är inte unika från just henne, utan jag har hört det från andra också. Så. Lika bra att reda ut.

Jag vet inte om någon jag känner till inom det flippade klassrummet påstår att det här är "revolutionerande". Det är än modell som passar somliga och somliga inte.
Själv försöker jag utforska hur jag bäst lägger upp mina flippar utan att använda mig av film, just för att visa att det inte är en nödvändighet. 
Jag förstår överhuvud taget inte kritik som går ut på "Det där har jag redan gjort - så varför skulle just det flippade klassrummet vara så speciellt!?" Om du redan gör det så bra - fortsätt med det då. Jag applåderar alla som har hittat just sitt sätt att undervisa på, så länge det inte är bakåtsträvande. Men vad är meningen med att hacka ner på andra som hittat ett annat sätt att undervisa på? Ett sätt som passar just dom. Är det någon sorts tanke om att alla ska göra lika som härskar här? Även Jon Begmann, Aaron Sams och Brian Bennett säger att det inte är meningen att alla ska flippa sitt klassrum. Själv tror jag inte ett dyft på att en hel skola skulle flippa. Det kasnke inte ens är meningen att en lärare ska flippa allt. Jag kan inte göra det, eftersom jag har så många ämnen. Det skulle vara för tidskrävande, eleverna skulle tröttna och jag tror inte på att envist hålla fast vid enbart en enda modell eller metod. Variation är nyckeln.
Läxor. Jag gillar inte läxor. Det här är en väg för mig att arbeta på andra sätt en genom läxor. Det formativa arbetssättet kan underlättas och bli riktigt bra i det flippade klassrummet och det är ett viktigare fokus än att tro att det här handlar om läxornas vara eller icke vara överhuvud taget.


Jag hävdar fortfarande två bestämda saker när det gäller det flippade klassrummet:

1. Den mentala flippen är det riktigt intressanta. Jag anser att det flippade klassrummet ger möjligheter för många att omvärdera sin undervisning på ett högre plan och i en rent allmän mening utöver det flippade klassrummet i sig. Vad gör jag och varför kan bli väldigt tydligt för många när de börjar arbeta efter en ny modell. Somliga behöver inte den mentala flippen, för de har redan gjort den. Eller också så gör den det väldigt enkelt. Varför man kritiserar en modell som underlättar den mentala flippen förstår jag inte. Om du gör den mentala flippen på något annat sätt så kritiserar jag inte dig - varför är det så svårt att se att andra hittat ett annat sätt att börja reflektera över undervisning och lärande?

2. Det är en bra modell för lärare att börja använda digitala verktyg eftersom den ger ramar utan att fastna i begränsningar. Jag har ofta skrivit om den stora bristen på IKT-pedagogiskt kunnande bland lärare. Men många behöver något mer att hålla sig i en att någon bara säger till dom att "Nu ska du börja använda digitala verktyg". Hur, när, var, varför blir aldrig riktigt besvarade på det sättet. Det flippade klassrummet kan ge tydligare exempel på hur du som lärare kan arbeta med digitala verktyg.


Det flippade klassrummet är inte den optimala lösningen. Jag tror att det är vägen till något annat. Många bitar kommer att komplettera och vi kommer att få nya arbetssätt samt andra digitala verktyg som hjälper oss att utveckla vår undervisning. Det flippade klassrummet är ett bra ställe att börja på. Vill man av någon anledning ta det ifrån någon så börjar jag nästan undra varför man är så missunnsam. Pernille Ripp vill ha ett varierande arbetssätt. Det flippade klassrummet ger läraren ett sånt sätt och däri ligger i sig ytterligare varierande arbetssätt. 


Det flippade klassrummet är en modell och inte en metod. Det är inget absolut och det är ingen slutstation. Det skulle bli väldigt trångt om vi alla valde samma väg till Rom.