BEO tar emot och utreder anmälningar om kränkande behandling enligt 6 kap. i Skollagen
Driver skadeståndsprocesser (undviker in i det längsta)
Informerar om bestämmelsernas tillämpning
Samarbetar med andra myndigheter, ombudsmän etc
Finns det en koppling eller ett samband med skolan med det som har hänt? Skolan har inte ansvar för precis allting som händer och sker, men i de anmälningar som kommer in är det väldigt sällan som det inte finns en koppling. Ofta börjar kränkningarna på skolan och sen fortsätter det på bussen hem eller via sociala medier. Finns det en koppling till skolan så har skolan ett ansvar!
Allt finns i Diskremineringslagen och Skollagen.
6 kap. 6 § Skollagen (SFS 2010:800)
"Huvudmannen ska se till att det inom ramen för varje särskild verksamhet bedrivs ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling av barn och elever."
Det här är inget som man kan göra enstaka insatser kring utan det är ett pågående och målinriktat arbete.
Det är viktigt att prata med barnen och diskutera hur vi beter oss på nätet. Många tror att de är anonyma på nätet och vågar just därför gå lite lite längre än vad de skulle göra annars. Vi behöver visa på vilka effekter kränkningar kan få även på nätet och vi måste förstå hur de sociala medierna fungerar.
6 kap. 7 § Skollagen (SFS 2010:800)
"Huvudmannen ska se till att det genomförs åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling."
Skolan måste kartlägga vilka riskområden som finns på skolan, både när det gäller den fysiska skolan och de mötesplatser som finns för barn och ungdomar på nätet. Det bästa är, ganska självklart, att prata med barnen. Att göra sig medveten om vad som händer i de sociala medierna och var barnen rör sig är oerhört viktigt . Det står också i lagen att eleverna ska vara med i att utforma hur arbetet mot mobbning och kränkningar går till. Elever säger ofta att "Visst får vi vara med, men de lyssnar inte på oss" och gör man så följer man inte lagen.
I många verksamhetsplaner mot mobbing och kränkande behandling står det inte med hur man ska arbeta med sociala medier. Hur är det på din skola?
Det är den enskilda elevens uppfattning om vad som har hänt som man ska gå på och som är det avgörande för om en utredning ska göras eller inte. Skolan får aldrig säg att de inte anser att det inte är mobbing eller en kränkning - det är bara eleven som kan avgöra det. Det vi aldrig får glömma
BEO:s vision - det går att stoppa kränkningar och hur gör vi det:
- Med nolltolerans mot kränkningar
- Med ett gemensamt synsätt på vad nolltolerans är
- Med ett gemensamt och systematiskt arbete där elever, lärare och föräldrar deltar
- Med vuxna som tar barn och elever på allvar och lyssnar
- Med hög vuxennärvaro i skolan
Det känns som att det här är självklarheter och något som jag själv tar för givet sker ute på alla skolor. Samtidigt vet vi att elever går till skolan varje dag utan att känna sig trygga. De kan inte skollagen. Det är inte deras skyldighet att kunna den heller.
Att lyssna på eleverna och att vara tydlig med hur sociala medier fungerar är inget vi kan sluta arbeta med och det är inte ett område som vi kan friskriva oss ifrån.
Det är vår absoluta skyldighet att vara våra elevers röst.
Och så har vi det här med att det är elevens upplevelse av kräkning och trakasserier (mobbing) som ska stå i centrum, enligt lagen (hjälp mig gärna med exakt lagrum). Hur brukar vi förhålla oss till det?
SvaraRaderaDu har helt rätt. Det är två sidor av samma medalj. Den här föreläsningen som jag har bloggat om hade ett perspektiv som utgick från skolans ansvar. Det finns mycket att säga om elevens upplevelseperspektiv.
Radera