Vad gjorde du i somras?

Jag har aldrig bett mina elever skriva om vad de har gjort på sommarlovet. Jag har aldrig använt bildlektionerna till att låta dom måla valborgsmässoeldar eller bett dom berätta vad de gjorde över påsklovet. Jag kan ge dom den möjligheten, men aldrig att jag skulle ge det som en unison arbetsuppgift.
Varför?
I grunden för att jag aldrig har gillat att skriva om mitt eget sommarlov eller tyckte att min fjärde valborgsmässoeld var särskilt mycket vackrare än min första. Jag hade härliga sommarlov. Vi var för det mesta hela långa sommaren på västkusten med allt man man kan uppleva där. Krabbfiske, manetkull (jag slängde maneter på sin bror som inte gillade det alls), Kontiki utanför Oslo och fästningen i Halden (minst en gång per år) samt försök att sälja spindlar på burk. Det hände mycket i min barndoms somrar. Västkusten är exotiskt och fyllt av äventyr när man växer upp i förortsidyllen Täby.

Ändå ville jag inte skriva om det här. Åjo, jag älskade att skriva. Jag har skrivit fantastiska historier om troll, hur man bäst balanserar på en trädgren och sagor om vikingar. Men varför alltid om sommarlovet? Jag tyckte faktiskt att det var tråkigt. Sen började jag arbeta som lärare och tyckte inte alls att det föll sig naturligt att låta eleverna skriva om sina somrar. Det har snarare känts som en alldeles för enkel utväg för en stressad lärare. Alltså en uppgift gjord för att förenkla för läraren, inte för eleverna. Jag tror att de vet vad de gjorde i somras. De får hemskt gärna berätta om de vill, men det ska alltid finnas ett utrymme och en acceptans för de som inte vill. Dessutom brukar jag hylla de elever som vågar säga att de inte har gjort någonting över helgen. Jösses vad skönt, säger jag, så gör jag också ibland. För det gör jag.

Så inte tänker jag be eleverna skriva om sitt sommarlov det här läsåret heller.
Istället funderar jag på att flippa hela konceptet. Jag ska be mina elever berätta (formen är egentligen egal) för mig och varandra vad de förväntar sig av det kommande läsåret. Vad vill vi göra, vad vill vi hinna? Vad vill vi lära oss! Jag tänker inte rätta texterna heller. (Paus för förvånad alternativt chockerad inandning.) För det intressanta är elevernas tankar och inte deras eventuella stavfel. (I det här fallet.)

Skolan ska vara rolig och fylld av en positiv inställning till lärandet. Om vi bortser från att jag aldrig gillade sommarlovsskrivandet eller oranga/gula/röda pastellkritor på svart papper, så hade jag roligt i skolan. Jag gillade att lära mig saker och längtade alltid tillbaka under loven. Tänk då på att jag ändå hade väldigt bra somrar och världens bästa föräldrar. Jag vill att alla barn ska få känna så. En del barn har sin absoluta trygghet i skolan och det blir en lättnad för dom att få börja höstterminen igen. Det optimala vore att barn inte behövde se skolan som en tillflyktsort, utan istället som en plats som de längtar till eftersom de får kunskap, respekt och omtanke även där.

Förlåt Marie-Louise, Gunilla, Inger, Anette och Anette. Jag tyckte att ni var toppenfröknar ändå!