Världens bästa skolpolitiker? ~ Kilskrift

Världens bästa skitskola. Det första programmet av flera går igenom hur kommunaliseringen av skolan genomfördes i Sverige.
1989
Då var jag 23 år och skolan hade aldrig varit bättre. Den socialdemokratiska regeringen driver igenom sin politik fastän lärarna visar på riskerna och högljutt protesterar. Lösningen för politikerna blir att köpa sig fria. I samma stunds som kommunaliseringen genomförs fullt ut med nedlagd Skolöverstyrelse och kompetens som kastas på sophögen så frånsäger sig de statliga politikerna allt ansvar för skolan. Förutom när det går bra förstås. 162 röster mot 157 röster och kommunaliseringen blev ett faktum. En så liten majoritet kan köra över lärares kompetens och erfarenhet.
1991 fortsätter borgarna att bygga ner skolan. Jag kan inte se att vare sig den ena eller andra politiken är bättre. Politiker idag verkar vara mer intresserade av att slå varandra i huvudet med skuldfrågan än att komma med faktiska och konkreta förslag.

Mariestads ansvarige politiker har 9-årig grundskola och 2-årige gymnasieår på nacken när han tycker att det han får mandat att bestämma över så många elevers framtid. På fullt allvar verkar man också kunna tycka att erfarenhet av utbildningsväsendet och skolkompetens är något man plockar på sig genom att ha egna barn i skolan. Det ger mandat att styra över andra människors hela framtid. Ingen av hans politikerkompisar verkade tycka att det var något märkligt i det. Själv tycker han inte att han kunde göra så mycket annat än att ge ett stort antal elever en amputerad undervisning med endast åtta ämnen i bagaget när de ska vidare ut i livet. Åtta ämnen är bättre än inga alls. Att det inte går att ta sig vidare till gymnasiet på samma villkor som andra är uppenbarligen inte lika viktigt. Ja varför skulle han och andra politiker vara särskilt bekymrade. Det är ändå inte deras liv.
Skoinspektionen slår ner och hotar med vite. Förändringar sker i kommunen. Helt plötsligt börjar man prata om kunskap, forskning och kompetens. Fantastiskt. Det går att slå sig för bröstet för något som borde vara så självklart. Något som vi lärare har med oss hela tiden varje dag.

I en annan kommun sträcker ansvarig politiker på sig. Sveriges bästa skolkommun minsann. Med det i ryggen vet jag inte om det bara förväntades ryggdunkar. S var det inte . För politiker kan strunta i och luta sig mot det faktum att föräldrarna rycker in och köper läxhjälp. Är det några som ska sträcka på sig så är det föräldrarna i det läget. Alla föräldrar har inte möjlighet, tid eller pengar att köpa in det som skolan inte kan ge. Skolpolitikern verkar se alltmer obekväm ut i rutan. Eleverna klarar sig ju! Vad är problemet? Rektorer och lärare talar tydligt om att resurserna för att hjälpa alla elever inte räcker till. Ändå verkar politikerna tycka att det inte gör så mycket att 5 % av eleverna inte klarar sig, för det finns ju ändå kommuner som har sämre resultat.

Majoriteten av fritidspolitikerna saknar relevant bakgrund. Samtidigt så finns det så mycket kompetens ute i skolorna. Läraren på skolan skulle genom kommunaliseringen få större makt att tillsammans med ledningen på skolan ge alla elever den utbildning och de resurser som de har rätt till. Jag vet inte en lärare som inte kämpar med näbbar och klor för att alla elever ska få de resurser som de har rätt till. Jag vet inte en enda rektor som inte inför varje år funderar över hur de ska täcka in de luckor som budgeten inte täcker in. Möjligtvis rektorn som är ordförande i skolnämnden i Sveriges bästa skolkommun. Han verkar nöjd.

Erik Begeå på Skolinspektionen säger det tydligt i en enda mening:

"Det är elevernas framtid vi pratar om här."

Kommuner som struntar i skollagen, beroende på ekonomi eller för att helt enkelt inte vill erkänna att de har gjort fel. Det som ständigt återkommer i programmet är ekonomin. Vi lärare får inte klaga på ekonomin. Vi ombedes vänligast trolla med knäna istället. Jag är så van att läsa om hur dåliga svenska lärare är. Det står i tidningarna. Det måste vara så. Alla vet att det är så. Jag har i sommar haft grymma verbala fajter med både fritidspolitiker och andra som vet att det är så. Det räcker att ha gått i skolan, ha barn i skolan eller att som mest ha jobbat i skolan två månader. Då vet man att det är så.
Hur blev det här politikerspelet mitt fel?

Det sorgliga är att alla uttalanden som jag fick höra i programmet inte förvånade mig särskilt, men jag fick ändå lära mig en hel del nytt. För flera skolpolitiker hade svar eller rättare sagt gissningar(bättre med gissningar, för dom behöver man inte bygga på fakta) om varför skolresultaten skiljer så mellan pojkar och flickor.

"Tjejerna är mer väluppfostrade."

"Killarna har mer kryp i benen."

och bäst av allt

"Killar luktar inte lika trevligt."

Det var politiker som sa så. Ingen hänvisade till forskning eller lyckade exempel så som Sandbackaskolan i Kungälv. Ingen sa att de i samtal med lärare och rektorer hade kommit fram till att... Det kan hända att programmet gjorde ett dramaturgiskt urval av de uttalanden de fick. Jag hoppas det, men jag tror inte det. Tyvärr.
Genomgående i hela programmet så är politikerna handfallna. Frågande. De ger mig konstiga förklaringar och skyller ifrån sig. En förälder är arg på skolan och på lärarna. Jag förstår henne, för jag har upplevt samma frustration. I det läget räcker inte ilskan till för att skolan ska göra det som vore självklart. De som ändå ger mig bra svar och som kan hitta förklaringar är lärare och rektorer. Jag är glad att jag inte känner mig totalt skuldbelagd efter att ha sett programmet. Äntligen någon som lägger smutskläderna i knät på politikerna, tänker jag.

Flera reformer följer. Fler politiker skyller ifrån sig.
När tänker politikerna börja lyssna på lärarna?